Solhemsskolans historia

                           

 

Spånga är en gammal kulturbygd kring kyrkan (en gammal fästningskyrka) vid en av de historiskt viktiga infartsvägarna till Stockholm. Stora förändringar började när järnvägarna byggdes. På 1870-talet tillkom banan Stockholm - Västerås och två decennier senare linjen mot Hässelby och Riddersvik. Spånga blev en viktig station för den omgivande landsbygden. Under 1900-talets första år började egnahemsbebyggelsen ta fart. AB HEM PÅ LANDET sålde tomter som avstyckats från egendomarna Värsta och Kälvesta, och så uppstod villasamhället Solhem. De flesta villaägarna var tjänstemän eller arbetare vid industrierna i L.M. Ericsson och Separator i Sundbyberg. Några hade sina arbetsplatser i Stockholm. Solhem blev municipalsamhälle 1908 och hade då 500 invånare. För många av dem var dagliga arbetsresor en del av livsmönstret.

Spångas skolhistoria går långt tillbaka i tiden. Läsning med socknens barn förekom redan på 1760-talet och kanske tidigare.

Genom donationer av hovmarskalken och godsherren Adolf Rudbeck och några andra sockenbor skapades förutsättningar för att bygga ett riktigt skolhus. Det uppfördes vid Hjulsta 1806. På sockenstämman valdes en yngre prästman till skolmästare. Skolan startade sin undervisning 1810. När lagen om obligatorisk skola i varje socken antogs 1842 hade alltså Spånga redan sin skolfråga löst.

Kyrkskolan inrättades 1873. Den var större och hade mer centralt läge. Solhem, det nya samhället invid järnvägen, fick efter några års provisorier sin egen skola 1911. Barnkullarna växte i dessa utvecklingområden. På 1920-talet byggdes ännu ett nytt skolhus. Solhemsskolan var för den tiden synnerligen väl utrustad med samlingssal, gymnastiksal, naturkunnighetsrum m.m. Algot Jungnell utnämndes till överlärare för samtliga skolor i kommunen. Hans insatser blev av stor betydelse för utvecklingen.

På uppdrag av Spånga skolråd framlade han en utredning om behov av en högre folkskola. Många barn fick resa till skolor utanför distriktet och många fick inte plats i skolor där de sökt inträde.

Kyrkostämman beslutade att inrätta en fyraårig högre folkskola med en undervisningsplan som överensstämde med den som gällde för realskolan.

Skolan började sin verksamhet den 21 augusti 1928, sedan reglemente och undervisningsplan fastställts av Kungl Maj:t resp. Skolöverstyrelsen.

Till rektor utsågs Olof Olsson. Samtidigt började Alex Frank sin närmare 40 år långa lärargärning vid skolan. Första året hade skolan två klasser med totalt 45 elever. De flesta var födda 1915.  Under de följande åren t.o.m. 1931 intogs ytterligare 140 elever. Skolan fick disponera lokaler i Solhemsskolan.  Överlärare Algot Jungnell var ordförande i skolans styrelse. Av övriga ledamöter kan nämnas riksdagsman Albert Forslund, senare statsråd, och rektor Olof Olsson. Kyrkoherde Oskar Busch förordnades av skolöverstyrelsen till inspektor. Enligt den första årsredogörelsen balanserade årsbudgeten på 9 974 kr. Fem år senare hade den stigit till över 60 000 kr. Spånga församling hade det ekonomiska ansvaret. Medlen kom från stat och kommun. Dessutom betalade eleverna en viss terminsavgift. I enlighet med de ursprungliga planerna övergick skolan så snart den blivit fullt utbyggd till kommunal mellanskola. Detta skedde i och med läsåret 1931/32, då de första eleverna avlade realexamen. Kyrkostämman i Spånga beslöt enhälligt i okt 1931 "att åtaga sig ansvaret för skolans bestånd och ekonomi även i dess nya form", säger protokollet. Efter vederbörlig inspektion erkände Kungl. Maj:t i april 1932 skolan som kommunal mellanskola. Under de första åren anställdes flera lärare, som skulle komma att verka länge vid skolan, nämligen Birger Thorén, Ellen Törnquist, Ella Mårtensson, Karin Elgstrand, Dag Lindberg och Sven Svenningsson.

En viktig förutsättning för skolans snabba utveckling var tillgången på "tidsenliga lokaler" i folkskolebyggnaden i Solhem. Tillströmningen av elever fortsatte. I slutet av trettiotalet hade skolan 190 elever fördelade på 8 klasser. Årsbudgeten balanserade då på ungefär 100 000 kr, varav 57 000 kr var statsbidrag, 33 800 resp. 3 000 kr anslag från Spånga resp. Järfälla kommuner.

I slutet av trettiotalet hade skolan vuxit ur sina lokaler. Eftersom även folkskolans elevantal stadigt växte blev det nödvändigt att lösa mellanskolans lokalfrågor genom en nybyggnad. Solhems municipalsamhälle utfäste sig att kostnadsfritt upplåta mark.

Kriget medförde dock en fördröjning. Byggnadstillstånd söktes först 1945. Arkitekter var Gunnar Wejke och Kjell Ödeen. Byggnadsarbetena var avslutade vid årsskiftet 1946-47. Kostnaderna uppgick till 930 000 kr, vartill kom ca 60 000 kr för inventarier.

Den kommunala mellanskolan övergick under 1940-talet successivt till den statliga Samrealskolan i Spånga.

Efter 25 år i ledningen för skolan under dess första expansiva period avgick Olof Olsson 1953 som rektor och efterträddes av Sten Foberg. "Med rektor Olof Olssons avgång från rektorstjänsten förlorade läroverket den styresman som sett skolan grundas såsom högre folkskola, som haft ansvaret för dess utveckling till kommunal mellanskola och statlig samrealskola och som sett lärjungeskarorna växa från 44 elever på hösten 1928 till 505 elever i juni 1953, då han signerade sin sista ämbetsskrivelse .....", står det i skolans redogörelse.

Samrealskolan bestod av en femårig linje med intagning från folkskolans fjärde klass och en fyraårig linje med intagning från sjätte klass. Under 50-talet omfattade årskullarna två till fyra klasser. Läsåret 1956/57 startade ett kommunalt gymnasium med fyraårig latinlinje, reallinje och allmän linje. Läsåret 1958/59 omfattade skolan 26 klasser. En del klasser i realskolan var inhysta i Sundby folkskolas lokaler.

Under dessa år finns en del noterat om skolans "sociala verksamhet" och föreningsliv bland eleverna. En avdelning av Ungdomens Röda Kors hade sedan länge funnits vid skolan. Vidare fanns en idrottsförening, en skytteförening och gymnasistföreningen Origo. Hösten 1957 fanns en elevkongress som utsåg en elevstyrelse. Våren 1959 grundades Sällskapet Ellida. Sten Foberg avgick vårterminen 1958 och efterträddes av Ragnar Heurlin.

Skoldirektionen beslöt i februari 1960 att uppdra åt arkitekt Kjell Ödeen att planera "såväl ombyggnad av befintliga lokaler som erforderlig nybyggnad". Denna nybyggnad kom så småningom till stånd. Nya lokaler som aula, bibliotek, elevmatsal, fritidsavdelning och institutioner kunde successivt tas i bruk.

Våren 1960 anordnades den första studentexamen. Samtliga abiturienter godkändes.

1964 anordnades realexamen för sista gången. Parallellt med realskolans avveckling infördes grundskolans högstadium. 1967 bytte skolan namn till Spånga gymnasium. Unikt för skolan är att kombinationen gymnasium - högstadium har behållits och 1988 också kompletterats med låg- och mellanstadierna i Solhemsskolan. Skolan blev då vertikal i ordets vida bemärkelse. Solhemsskolans två hus anses av många vara de vackraste skolhusen i Stockholm.

1970 togs den nya gymnastikhallen i bruk.

Under 1970-talet började under Owe Sandströms ledning uppbyggnaden av skolans djurvårdsinstitution.

Från och med läsåret 1984/85 utbildades elever till djurvårdare utanför animalieproduktionen d.v.s. djurvårdare för sällskapsdjur i djurpark, djursjukhus m.m. på en tvåårig specialkurs. Denna utbildning har nu övergått till naturbruksprogrammet lokal gren djurvård och är 3-årig.

1985 knöts till skolan en annexskola i Kista med grafiker- och elteleutbildningar. Dessa utbildningar har fr.o.m. hösten 1994 flyttats till andra gymnasieskolor och Kistaannexet har upphört.

1989 firade Sällskapet Ellida 30-årsjubileum.

Den 1 juli 1991 lämnade rektor Ulla Assarsson-Eklöw, efter drygt 10 år, tjänsten som rektor vid Spånga gymnasium och efterträddes av rektor Eva Sundling, som verkade i 11 år framåt.

Läsåret 1991/92 knöts också sex fritidshem till Spånga gymnasium/Solhemsskolan.

En betydande del av skolförvaltningens arbete har från och med läsåret 1990/91 decentraliserats och skolorna har fått större ansvar. Genom skolkonferens och förvaltningsråd är elever, föräldrar och personal mer delaktiga i verksamheten.

Fr.o.m. den 1 januari 1997 hör grundskolan till Spånga-Tensta Stadsdelsnämnd och gymnasiet till Arbetsmarknads- och Utbildningsnämnden.

Hösten 2002 tillträdde John Envall som rektor.

Under åren 2004-2006 har Spånga Gymnasium renoverats och till höstterminen 2006 flyttade Högstadiet och Gymnasiet in i nyrenoverade lokaler, då tillkom även ytterligare en idrottshall för Solhemsskolans elever.

I juli 2007 lämnade rektor John Envall tjänsten vid Spånga Gymnasium och grundskola. Då tog också Utbildningsförvaltningen över ansvaret för Stockholms samtliga grundskolor.

Den 1 januari 2008 delades skolan i två enheter. Solhemsskolan och Spånga gymnasium och högstadium, det blir ytterligare en spännande förändring i skolans historia. I februari 2008 tillträdde Mattias Boström som rektor för Solhemsskolan.

Den 1 januari 2011 tillträder Helena Nilsson som rektor för Solhemsskolan.

Dela:
Kategorier: